RASSTANDARD FÖR WACHTELHUND

(Deutscher Wachtelhund)

Originalstandard   1996-07-24

FCI-Standard     1996-07-24; tyska

Ursprungsland/hemland:  Tyskland

Användningsområde:   Stötande- och apporterande hund, vattenhund

FCI-Klassifikation:   Grupp 8, sektion 2 , med arbetsprov

Bakgrund/ändamål:

Från den jaktliga litteraturen vet man att det redan sedan århundraden tillbaka har funnits jakthundar som liknar dagens wachtelhund och som använts för att stöta upp vilt. Även beteckningen ”wachtelhund” kan beläggas historiskt.

Den stamboksförda aveln av rasen wachtelhund började kring sekelskiftet. Rasens stamfader var ”Lord Augusta 1834 L”, som kom från Staufenberg i Sydbayern och rasaveln började med ett par tikar som passade till honom. Till att börja med förekom endast bruna (ibland med vita tecken) och vita och bruna hundar, de senare i sällsynta fall med små röda tan-tecken på huvud och ben. Genom tiken ”Baby auf der Schanze 1838 L” kom brunskimmelfärgen in i aveln.

Rudolf Fries (R. F.), som under decennier hade ett avgörande inflytande på wachtelhundsaveln, genomdrev att aveln mellan färgvarianterna brunt och brunskimmel skulle hållas åtskild. Han skapade därmed, trots den snäva avelsbasen vid starten, den väsentliga förutsättningen för att genom målinriktade parningar inom de bägge färggrupperna förhindra inavelsskador. Att hålla de bägge färggrupperna åtskilda tycktes också meningsfullt med tanke på de något olika egenskaperna hos hundarna. De bruna som kortdrivande, lättare att föra såttroget och brunskimmel som mera långdrivande. 

Skillnaderna ifråga om egenskaper kan numera inte längre anses vara tillförlitliga kännetecken för de båda grupperna, eftersom det med tiden, av olika skäl, har gjorts åtskilliga parningar mellan färgerna. Generellt syftar dock åtskillnaden av färggrupperna än idag till att uppehålla en icke besläktad genreserv inom rasen. 

Wachtelhunden har avlats och avlas uteslutande av jägare för jägare som en kortdrivande och stötande, mångsidig jakthund.

Helhetsintryck:

Wachtelhunden är en medelstor, långhårig, mycket muskulös stötande och kortdrivande hund med ädelt huvud och kraftig benstomme. Sammantaget skall den vara mer långsträckt än hög och den får aldrig verka högställd.

Viktiga måttförhållanden: 

Förhållande kroppslängd / mankhöjd: 1,2  : 1

Förhållande bröstdjup / mankhöjd: 0,5  : 1

Förhållande nosparti / skalle:  1  : 1

Uppförande/karaktär:

Wachtelhunden är livlig med mycket stor jaktlust, vänlig och med ett stabilt psyke, mycket läraktig och anpassningsbar. Rasen skall vara frimodig och utan aggressivitet.

Wachtelhunden är en jakthund som:

- har en stark vilja att finna vilt

- är spårvillig och spårsäker

- har ett ärligt drevskall

- har bra näsa

- är apporteringsvillig och har vattenpassion

- har vilt- och rovdjursskärpa

- med lämplig träning och bra förararbete, jagar självständigt, vidsökt och såttroget; är tillförlitlig vid eftersök på skadat vilt och som apportör, som kortdrivare och mångsidig jakthund i täckt terräng, företrädesvis i skog och vatten

- anlaget att stå för vilt har från början aldrig beaktats i aveln.

Huvud:

Skallpartiet skall vara plant, måttligt brett och utan markerad nackknöl.

Stopet skall vara obetydligt markerat.

Nostryffeln skall vara stor och mörk med vidöppna näsborrar. Opigmenterade fläckar är ej önskvärda.

Nospartiet skall vara kraftigt med jämn, bred nosrygg. På undersidan skall det vara lätt rundat, aldrig spetsigt och inte kortare än skallen. ”Ramsnos” (konvex nosrygg) är tilltalande på wachtelhund.

Läpparna skall vara jämna, torra och väl åtliggande med en pigmentering som motsvarar pälsfärgen.

Kinderna skall vara torra och huden stramt åtliggande. Okbågarnaskall ej vara framträdande.

Ögonen skall vara mellanbruna, så mörka som möjligt, medelstora, något snedställda och varken framträdande eller djupt liggande. Ögonlockskanterna skall vara fasta och väl åtliggande utan synbar röd bindhinna. Ögonlockskanterna skall vara behårade.

Öronen skall vara högt och brett ansatta. De skall hänga slätt, inte vridna, tätt bakom yttre ögonvrån och inte vara tjocka, köttiga eller sladdriga. De skall ha jämn behåring som når över den främre kanten. När öronen dras framåt skall de nå till nostryffeln.

Käkar/tänder:

Kraftigt, regelbundet och komplett saxbett. Tångbett tolereras. Tänderna skall vara väl utvecklade.

Halsen skall vara kraftig med särskilt välmusklad nacke, som i en vid vinkel övergår i manken och utan synligt löst halsskinn eller dröglapp vidgas ned mot bröstet. 

Kropp: 

Överlinje

Rygglinjen skall vara plan och de enskilda delarna skall mjukt övergå i varandra. Korset skall vara lätt sluttande och svansen skall bäras i rygglinjens förlängning eller lätt fallande.

Manken skall vara kraftig och markerad. 

Ryggen skall vara kort och stram, utan någon sänkning bakom manken.

Ländpartiet skall vara kraftigt musklat och därigenom verka brett.

Korset skall vara något lägre än manken och lätt sluttande, aldrig överbyggt.

Bröstkorgen skall framifrån sedd vara oval, från sidan sedd skall den nå nedanför armbågen. Bröstkorgen skall vara lång och väl välvd, varken tunnformig eller flat.

Underlinje

Från de sista falska revbenen skall underlinjen vara måttligt uppdragen. Också på undersidan skall buken om möjligt vara fullständigt försedd med täckhår och underull.

Svansen skall bäras rakt i rygglinjens förlängning eller fallande. När hunden är alert bärs den lätt lyftad och svansrörelserna är livliga. För att förhindra skador skall svansen under de tre första levnadsdagarna kuperas med högst en tredjedel.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN

Extremiteter

Framställ:

Sett framifrån skall framstället vara rakt och parallellt, sett från sidan skall det vara väl vinklat med lodrätt ställda ben, väl placerade under kroppen.

Suldran skall vara kraftigt musklad med väl tillbakalagda skulderblad. 

Överarmarna skall i rörelse glida tätt längs med bröstkorgen.

Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen och varken vridas inåt eller utåt.

Underarmarna skall vara raka. Övergången mellan lederna får inte vara rakitiskt uppdriven.

Handlovarna skall vara kraftiga.

Mellanhänderna skall sedda från sidan vara svagt snedställda.

Framtassarna skall vara ”skedformade” och väl slutna. Kattfot och harfot är inte önskvärt. Tassarna skall ha hårda, motståndskraftiga och väl pigmenterade trampdynor. Klorna skall vara kraftiga. 

Bakställ:

Sett från sidan skall bakstället vara väl vinklat i knä- och hasled. Sett bakifrån skall det vara lodrätt och parallellt, varken hjulbent eller kohasigt. Benstommen skall vara kraftig.

Låren skall vara breda och mycket muskulösa med god vinkling mot bäckenet.

Knälederna skall vara kraftiga med god vinkling mellan lårben och underben.

Haslederna skall vara kraftiga.

Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.

Baktassar, se framtassar. 

Rörelserna skall vara flytande och marktäckande. Benen skall glida parallellt tätt intill kroppen. 

Hud:

Huden skall vara tjock och ligga stramt an mot kroppen, utan veckbildning och utan pigmentering.

Päls:

Pälsen skall ha kraftigt, tätt åtliggande täckhår med tät underull. Täckhåret är till största delen vågigt men ibland också lockigt (som persianpäls), eller slätt. Pälsen skall inte vara alltför lång, än mindre tunn eller silkesaktig. På nacken, öronen och över korset är pälsen oftast lockig. Baksidan av benen och svansens undersida skall vara väl befransade. Halskrås förekommer ofta. Även på buken skall pälsen vara tät. Pälsen skall vara kort men tät på nosparti och skalle. Öronen skall vara täckta av lockig eller tät, vågig päls, som också når över örats innerkant. Pälsen mellan tårna skall vara tät men inte alltför lång.

Färg:

Wachtelhunden indelas i två färggrupper:

Enfärgad brun, mer sällan även röd*, ofta med vita tecken eller skimmeltecken på bröst och tår. 

Brun-, mer sällan även rödskimmel*. Grundfärgen består av bruna resp. röda* hårstrån tätt blandade med vitt, ofta med brunt resp. rött* huvud, bruna resp. röda* fläckar, brun resp. röd* mantel över hela ryggen.Till denna färggrupp hör också skäck med vit grundfärg och stora bruna resp. röda* fläckar eller ”tiger”, där den vita grund färgen är blandad med spräckligt eller prickigt brunt eller rött*. 

Inom bägge färggrupperna förekommer röda* tan-tecken över ögonen, på nospartiet, benen och runt anus.

*) Hit hör alla förekommande rödaktiga (rävröd eller hjortröd) nyanser.

Storlek/vikt:

Mankhöjd

Hanhund  48 – 54 cm

Tik  45 – 52 cm

Vikt

Varierande i förhållande till storleken, ungefär mellan 18 och 25 kg (tikar något lättare är hanhundar).

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

T ex:

- markerat stop

- avsaknad av en P 1

- för djupa, ej tillräckligt strama läppar

- lösa ögonkanter

- för trånga hörselgångar

- tunnformad bröstkorg

- tunn, gles eller silkig päls, dåligt behårad buk

- hårlösa fläckar

- obetydligt över eller under angiven storlek eller vikt

- högställdhet eller tunn benstomme

Allvarliga fel:

- hudförändringar

- tandbortfall (utom avsaknad av en P1)

Diskvalificerande fel:

- svag mentalitet, skotträdsla eller skygghet för vilt

- svåra bettfel (under- eller överbett, korsbett)

- ektropion, entropion

- svart pälsfärg

 Testiklar:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.