Internationella unghundsprovet i Höör 3.9.2011

Det var med stor förväntansfullhet som jag Johan Lindström och min bror Nicklas Lindström styrde kosan mot Hör i Skåne för att delta på internationella unghunsprovet för Wachtelhundar.  Nicklas skulle agera domaraspirant och jag skulle delta som hundförare med min Wachtelhane Bork på 17 månader. Bork kände nog på sig att det skulle ske något speciellt när vi packade bilen med pejlar och jaktkläder samt diverse annan jaktutrustning som påminner honom att det snart ska ske något intressant.

Sverige hade för första gången fått äran att anordna detta prov som går av stapeln vartannat år och har deltagare från alla länder med en egen Wachtelhundsklubb. Provet är utformat på ett sådant sätt att man ska på ett noggrant standariserat sätt kunna avgöra unghundarnas medfödda anlag för alla de olika moment som våra allroundhundar ska klara av. Detta innebär 7st provmoment som sedan poängsätts av mist 2st domare. I mitt fall hade jag 4st domare som kom från Tyskland, Österrike samt Sverige.

Första momentet var hare på stubbåker där de saker som bedöms är näsa, skall, spårvilja och spårsäkerhet. Detta var första gången som Bork kom i kontakt med hare på detta sätt och det visade sig genom ett allför långt ringande innan han kom på spåret. När han väl hittad rätt så hade haren hunnit långt och korsat stubbåkern hoppat över ett dike rakt igenom en grönsaksplantering och vidare genom sly och småbuskar som angränsade till nästa åker. Eftersom vinden låg på från ”fel” håll så försvann vittringen ganska fort. Bork drev den ändå i över 400m genom ovanstående beskrivna hinder och kämpade tappert för att komma på rättsida med haren men fick se sig besegra av tiden som rann ut och jag kallade in honom på domarens kommando för fortsätta trampa åker för att stöta upp fler harar till nästa hund på tur. Poängen blev 4,7,7,6 och maxpoängen är 8. Ingen lysande start tänkte jag.

Andra momentet som var vattenprovet innebär att hunden  på kommando och utan att tveka skall gå i vattnet och simma ett par meter. Bork som simmat hela sommaren älskar vatten klarade det utan tvekan och fick en klar 8. Jaaa! tänkte jag ,vi är med i matchen igen!

Tredje moment apportering av fågel innebär att det kastas en fågel ca 20m framför hunden och han skall då på kommando apportera fågel hela vägen fram till föraren och utan att byta grepp eller skada fågel. Bork höjde sig själv rejält och gjorde en av de finaste apporteringarna han någonsin gjort (lite tur ska man ha). Han rusade fram till gråtruten packade ihop den fint och kom med den ända fram och avlämnade den i handen på mig, satte sig sedan fint på min vänstra sida och tittade mig i ögonen med vädjan om att kasta den igen. Vi fick stående applåder av både domare hartrampare och andra funktionärer och nästa 8 var spikad i protokollet.

Fjärde momentet skogssök är till för att undersöka hunden förmåga att lösgöra sig från sin förare för att självständigt avsöka ett skogsområde för att finna vilt. Man har här 10minuter på sig och domare finns utplacerade på olika delar av det anvisade området för att bedöma hundens arbete. Jag gav Bork sök kommandot och efter den sedvanliga kisspausen så försvann han snabbt in i de tätaste delarna och braka på där inne så man trodde nästan att ryssen var på väg. Efter en stund dök han upp för att kolla att jag stod kvar på samma ställe och han försvann igen med näsan i backen på en lång sökrunda. Domarna som hade koll på Bork med pejl konstaterade att de var mycket nöjda med hans insats och bad mig koppla hunden. I nästa ögonblick dök Bork upp och vi kunde infria domarens instruktioner. Vi fick en 8 igen och jag kände en stor lättnad eftersom detta kan brukar vara en av de svåraste momenten för unghundar.

Till sist kom skottmomentet och där bedöms hundens reaktion vid skott på nära håll.  Bork fick frikommando och snurrade runt i ett skogsparti. På domarens kommando avlossades 2st skott när han var på ca20m från mig. Hunden skall här vara oberörd och fortsätta med det den höll på med eller vara ”skottintresserad” . Det ses som ett graverande fel om hunden blir rädd och inte kan återgå till normalt sinnestillstånd. Bork som är lite ”dumglad” tyckte att det var jättekul när det smällde och sprang snabbt dit för att se om det hände något roligt. Vi fick ytterligare en 8 och dagen var så gott som över. Domarna skulle bara komma överens om momentet förighet. Detta  är ett moment som bedöms under hela dagen. Man vill här att hunden skall komma på inkallning samt hålla sig lugn mellan de olika momenten. Likaså önskas en god kontakt mellan hund och förare. Vi gjorde inga stora missar här och blev hedrade med ännu en 8:a.

Klockan hade nu hunnit bli 16:00 och vi hade varit igång sedan 05:45. Så både Bork och husse var mer än glada att hoppa i bilen för att bege oss till hotellet för en dusch och förbereda och för kvällens avslutningsmiddag och prisutdelning. Jag hade här ännu ingen aning om hur andra hundar presterat och grämde mig mest för harmomentet som jag trodde skulle gått bättre. När sedan mina båda bröder Mathias och Nicklas kommit tillbaka och informerade mig om vilken jäkla bra insats vi gjort så började polletten även trilla ner för mig att det gått ganska bra. Efter ett litet tag hade alla provresultat kommit upp på en skärm och vi kunde då konstatera att det gått väldigt bra för oss. Vi hade skrapat ihop 64poäng och andraplatsen var vår! Näst bästa hund av 29 startande hundar och jag kände hur förnöjsamheten kom krypande.

Min målsättning med provet var att få ett godkänt unghundsprov men vi fick bra mycket mer än så. Jag hade aldrig tidigare i mitt liv startat på ett jaktprov och såg det mera som ett bra sätt att lära mig om hur allt ska funka. Dels för att vi i Finland ska få officiella prov så snart som möjligt, samt att jag själv utbildat mig till domare. Man skall komma ihåg att detta är unghundar som startar och inte fullt färdiga injagade individer, och då kan allt hända. Jag vill härmed uppmana alla med unghundar att starta på prov så att vi i Finland kan få en bred avelsdatabas och på så sätt främja Wachtelhundens kvalitet i Finland. Jag vill även passa på att tacka Svenska Wachtelhundklubben som hade arrangerat ett mycket proffsigt prov som löpte på utan hinder eller förseningar. Den skånska härligt positiva attityden och en humor som är svårslagen gör att jag gärna återvänder dit för både kommande prov och jakter.

Skit jakt på er!

Mvh/ Johan Lindström